onsdag 26 november 2008

Even the best falls down sometimes.

Ja, till att börja med ska jag väl presentera mig. Nej, skit samma. Ingen jävla presentation. Kort och gott - jag är en flicka på 17 år, bor i Stockholm. Så det får räcka för nu.
Sen kan jag ju förklara att det här är en blogg där jag skriver ner mina tankar, och att jag just nu är på ett så pass dark place att jag bara vill skriva av mig innan jag typ .. dör?

Jag känner mig så tom. Jag vill känna nånting - vad som helst. Ilska, sorg, nedstämdhet. Eller vänta, nedstämd känner jag mig också. Så tom och nedstämd - yummie. Det jobbigaste med den här lilla perioden jag har måste ändå vara att jag normalt inte är en tom person. Jag känner, och om jag känner. Ilska, glädje, sorg, lycka, kärlek you name it. Och som jag känner det, med en sådan passion att det ibland förvånar mig själv. Men inte nu. Nu är jag bara tom. Tom.

För att avsluta kan jag ju säga att jag har en helt otroligt grym mensvärk och förhoppningsvis så är det här som jag slösade bort hela inlägget på, bara min vanliga pms som spökar i en ovanlig form. Knepig mening. Klarspråk; jag hoppas att det är pms.

Nej, bloggen kommer inte alltid vara såhär deppig (hoppas jag ...).

"I don't quite know, how I feel."

xo xo.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar