Jag skulle ge dig allting du pekade på.

Så har ännu en helg gått. Och söndagsångesten har infunnit sig som ett brev på posten. Gosh, I love routines. Eller inte.

Min helg har inte innehållit något speciellt. Förutom att jag var med min bästa vän, E i fredags. Det var väldigt härligt att träffa henne igen, eftersom att vi har glidit ifrån varann väldigt mycket under de här senaste månaderna. När jag träffade henne blev jag påmind om varför hon egentligen är min allra bästa vän. Jag har många vänner som står mig otroligt nära och som jag värdesätter otroligt högt. Men E, hon är speciell. Hon förstår mig på ett sätt som jag tror att ingen annan gör. Hon lyssnar på allt jag har att säga, och vi kan sitta tysta tillsammans utan att behöva säga ett ord för att förstå hur den andra känner sig. Det måste ju vara något speciellt. Det är något speciellt.

Jag och E hade i alla fall både ytliga och djupa samtal som var mycket givande. Och vi kom fram till en hel del saker, men de stannar mellan oss.

Nu ska jag plugga litteraturhistoria, wish me luck.

xo xo.