Weekend, baby.

Helgen har varit bra. Fredagen började med förkrök hos Tessie med Erika och Carro. Sedan tog vi en taxi till Midsommarkransen där Mickis hade fest. Såg en del bekanta ansikten, bland annat en kille från min förra skola. Sjukt random var det. Jag lackade "lite" på en person, men det löste sig. Kvällen slutade med fyllekäk till soluppgången i Tessies kök.

I lördags spenderade jag hela dagen i solen med min bror, Pierre och Daniel. Vi satt i "Loungen" och hade det sjukt kul. På kvällen var jag bara hemma. Idag har jag också bara varit hemma och tagit det lugnt. Nu ska jag fixa det sista plugget för den här terminen.

Jag vet inte när jag börjar imorgon, sjukt irriterande så jag måste ändå vara i skolan vid halv 9 för att kolla upp det. Verkligen skitkul.

xo xo.

Kiss and tell.

Jag fick en pussbiljett, så nu ska jag pussas!!

xo xo.

You know they're getting sweeter.

Är på fest med min älskade Erika hos Mickis i midsommarkransen. Vi lyssnar på Mambo no 5, nostalgi påden!

xo xo.

Stop, you're making me blush.

Det ser ut som att jag rodnar. Över (nästan) hela kroppen, bokstavligt talat. Jag antar att det är konsekvensen av att sitta ute i solen i cirka 5 timmar för att plugga matte. Resultatet blir en väldigt bränd vänsterarm, en lite bränd högerarm, brända tuttar, bränd mage och brända smalben. Det blir en väldigt frän kombination med min kritvita baksida och hals. Fashion, om jag får säga det själv!

Nu ska jag plugga matte till klockan två hade jag tänkt, sen ska jag upp vid åtta och plugga fram till halv tre. Jag borde få godkänt bara på grund av det. Iförd Victoria's Secret och en gammal t-shirt med målarfärg (sexigt) är jag fit for fight.

xo xo.

You give me a sugarrush.

Idag är jag om möjligt ännu mer irriterad än vad jag var igår. Nu är det jag, pq-formeln, y=kx+m, med flera som ska bli bästisar om det så ska ta hela natten. Jag har förberett mig med koffein i mängder.

xo xo.

My lips like sugar.

Okej, seriöst nu börjar jag bli lite smått irriterad här. Jag har fått hur många bootycalls som helst på ett par dagar (inte så många egentligen, men att överdriva är min specialité). VAD ÄR DET MED KILLAR? FATTAR DEM INTE ATT JAG PLUGGAR? Gosh. Jag var tvungen att avreagera mig. På fredag kan ni ringa så att telefonen går varm, tack. Då har jag fått mitt liv tillbaka.

xo xo.

Livin' on the edge.

Elli leker med elden. Hon kommer kissa i sängen i natt!

xo xo.

MOOD: beyond cosy.

Jag är i Vasastan hos Annikas moster, med Elli, Anna och Vanessa. Så himla mysigt. Vi röker vattenpipa, äter godis och sitter och pratar.

xo xo.

You're my sugar.

xo xo.

MOOD: bored to death.

Ursäkta bilden, men jag sitter på mitt land och är sjukt uttråkad, så jag leker med min mobilkamera. Nu vet jag varför jag aldrig åker ut hit längre, men min pappa fyller år så vad gör man inte?

Gårkvällen var riktigt trevlig, kom hem vid kvart i fem i morse och gick upp efter fem timmars sömn. Så jag är ganska sliten idag. Och riktigt bakis, men det var det värt! Bilder kommer när jag har kommit hem.

xo xo.

On fire.

Är på fest hos Tessie. Galet blandat folk här, allt ifrån 94or till 25 åringar! Kolla robincarlsson.se!

xo xo.

GOT.TO.SAY.THIS.

Okej, den enda anledningen till att jag tar mig tid för att skriva det här inlägget är på grund av tjejen till höger på bilden, Teo.

Som jag sa till dig idag; Jag är så sjukt stolt över dig. Så om du nu någon gång skulle glömma bort det, så är det bara att klicka sig in här så kan du se det svart på vitt. Puss på dig hjärtat, you know I love you!
xo xo.

So call me your sugar.

Har noll tid att blogga. Ni får den här låten så länge, tänk på mig när ni hör den!

xo xo.

I've got to touch you right now.

Sitter på min balkong och njuter av solen. Gårkvällen spenderades med Matilda på Kofi. Mycket trevligt. Nu ska jag återvända till mitt solande!

xo xo.

I toss and turn.

Den här låten för mig att vilja shotta Tequila och dansa på bord tills solen går upp. Vad säger ni, tjejer? Kör vi i helgen? Låt oss dränka våra sorger.

Nu ska jag återgå till min reflektion om industriell lokalisering - det är precis lika kul som det låter. Inte alls, alltså.

xo xo.

How can you be so heartless?

När jag tillåter mig själv att känna tappar jag nästan andan. Tappar andan av smärtan. Smärtan ifrån ert svek. Sveket som fick mig att tvivla på mig själv. Det är helt otroligt hur ni kan se så lätt på den här situationen. Kan ni inte se att jag lider? Kan ni inte se att jag bara blir mer och mer en blek kopia av mitt vanliga jag? Förstår ni inte vad ni gör?

Jag orkar inte mer. I'm ending this. Fyra dagar kvar - sen ska ni få stå till svars för de här frågorna. Sen får jag se hur jag tar mig vidare därifrån. Det är tur att jag har pålitliga personer som kommer kunna plocka upp bitarna. För jag är rätt säker på att jag kommer gå itu.

xo xo.

Wish you never looked at me that way.

Nationella i Matte b - avklarat! Lättnaden är obeskrivlig. Förhoppningsvis så lyckades jag skrapa ihop ett G också. Time will tell.

Jag har inget att skriva. Tom på ord. Tom på känslor. Jag måste göra det här. Jag måste.

xo xo.

A hard day's night.

Nu orkar jag inte mer. Mitt huvud är smockfullt med PQ-formeln, linjära funktioner, polynomer och tillämpningar. Men ändå så tycks ingenting fastna! Jag är inte gjord för matte - speciellt inte för b-kursen. Jag har nationella imorgon, men nu får det fan gå som det går. Jag har pluggat som en piskad jude - and enough is enough.

Jag har varit väldigt low on life idag. Ledsen, helt enkelt. Vissa stunder har mitt vanliga jag glimtat till, och jag har lyckats glömma bort det som tynger mig. Men jag måste få ett slut på det här. Ingen ska få behandla mig på det sättet. Ingen. Det var ni som laddade pistolen - I just pulled the trigger.

xo xo.

A woman's right to shoes.

Är i skolan. Teo har helt ärligt talat världens snyggaste skor från Paris! Jag är inte alls avundsjuk...

xo xo.

I was fighting.

"All endings are also beginnings - we just don't know it at the time."

I'm done.

Dance the night away.

Nu sitter jag på bussen, på väg hem till Sofia i Fruängen. Först blir det middag, sen får vi se vart natten tar oss!

xo xo.

Let me try it.

Leker med min nya mobil.

xo xo.

EYES.ON.FIRE

I got a confession to make.

Som sagt, igår fick vi reda på information inför 3ans kurser. Jag blev förvirrad. Valet ska in om en vecka, och jag vill läsa allt. Men det får jag inte. Det orkar jag inte. Så nu måste jag välja istället. Tough life.

Hela den här grejen spädde bara på min åldersnoja. Egentligen är det helt sjukt att jag är 17 år och redan har åldersnoja. Jag fyller arton om exakt sex månader, på den tiden ska jag hinna växa upp. Det har inte bara med åldern att göra - den är ju faktiskt bara en siffra. Utan jag är rädd för att bli vuxen, att växa upp. Att behöva ta massa ansvar. Att ta hand om mig själv.

Missförstå mig inte - jag älskar att vara själv och ta hand om mig själv. Jag är min egen bästa vän. Men jag blir rädd när jag tänker på att jag går ut gymnasiet om drygt ett år och jag har ingen aning om vad jag ska göra sen.

Jag har två drömjobb. Det ena är att jobba med mänskliga rättigheter på FN:s högkvarter i New York eller att jobba som modejournalist på antingen Vogue Paris eller US Vogue. Det är min dröm. Men vad ska jag göra under tiden? Men det jag är mest rädd för är att tappa kontakten med personerna som står mig närmast - Teo, Matilda, Sofia, Anna, Bella, Elli, Louise, Annika och Vanessa. Vi har varit varandras vardag i två år, och kommer vara det i ett år till - men sen då?

Ångesten ligger som en klump i magen.

xo xo.

Let me wash your world.

Vaknar upp med den här låten. Det kommer bli en bra dag, det känner jag på mig. And here's why;

• Jag hinner köpa en latte på Espresso House innan skolan.
• Vi ska få information om de valfria kurserna i 3an idag.
• Solen skiner!
• Min nya mobil är på väg.
• Imorgon är det fredag.

Där ser ni! Nu ska jag göra mig i ordning och klura ut vad jag ska ha på mig - what would Carrie do?

xo xo.

MOOD: stressed out.

Nu: plugg om Aralsjön. Sen: Bajenmatch. Senare: Sova.

xo xo.

MOOD: in pain.

Jag lider av en helt sinnessjuk mensvärk. Återkommer när den har gått över och när min hög med plugg har krympt litegrann.

xo xo.

Ain't gonna play nice.

Jag sitter och försöker skriva en reflektion i Geografi A. Det är helt sjukt tråkigt. Jag kan inte bry mig mindre om Aralsjön, om orsaker till dess tillstånd, konsekvenser eller åtgärder. Usch.

Imorgon ska jag åka ut till Åkeshov och gå. Inte kul. Jag är inte taggad. Vi ska till Judeskogen och titta efter spår efter istiden. Jag kommer säkert dö av uttråkning. Eller av drunkning, med tanke på att det ska regna.

Min mobil är sönder och mina föräldrar vägrar lämna in den på lagning, skit bra. Verkligen.

Jag känner att jag är så uttråkad just nu! Kan det inte bara komma en snygg kille som tar mig med storm? Och tar med mig på en weekend till Paris? Eller Rom? Eller London? Eller New York? Ni fattar grejen...

Nu ska jag återgå till Aralsjön.

xo xo.

Just because I'm hurting, doesn't mean I'm hurt.

Jag hoppas verkligen att saker och ting blir annorlunda den här gången. För annars vet jag inte vad jag ska göra. Eller jo, jag vet precis vad jag måste göra om den här förändringen inte händer. Det är drastiskt, och det är inget jag vill göra egentligen men nu handlar det om mitt eget bästa. Jag måste ta mig själv i första hand.

Jag säger som Justin Bobby i the Hills brukar säga - "Time and truth will tell all".

xo xo.

Happy birthday to my cupcake!

Idag fyller Sofia arton år. Först och främst - Grattis hjärtat!

Låt mig berätta om Sofia. Hon är en av mina absolut bästa vänner. Sofia är den mest omtänksamma personen jag någonsin har träffat i hela mitt liv, hon är så sjukt empatisk och förstående att det ibland verkar vara för bra för att vara sant. Samtidigt som hon är otroligt ordningsam och organiserad, är hon också spontan och oförutsägbar. I somras åkte vi spontant ner till Alanya - och jag har aldrig haft så kul i hela mitt liv. Sofia är den sortens person som man omedelbart får ett stort förtroende för, som man känner att man kan berätta allt för. Och om man skulle beskriva henne med tre ord skulle det vara; En äkta vän.

xo xo.

Look at the stars, look how they shine for you.

Efter många om och men somnade jag till slut i går natt. Det tog ett bra tag, men till slut så gick det. Jag slapp drömma mardrömmar i alla fall, vilket var skönt. Mardrömmar är det värsta jag vet. Jag vet aldrig om jag är vaken och det händer på riktigt, eller om jag drömmer och jag vaknar alltid helt andfådd, med bultande hjärta och av att jag gråter.

Ikväll ska jag äta middag hos Sofia, sen ska vi mysa hos henne. Hon är så himla gullig, hon erbjöd sig att gå med mig hem sen ikväll. Hur gulligt är inte det på en skala? Jag tror att mina föräldrar kommer hem ikväll, hoppas det. Jag har saknat dem. Gud vad konstigt egentligen, de har varit borta i tre dagar och vi har pratat i telefon och så, men jag saknar dem ändå. Jag är kanske inte så självständig som jag alltid har trott. Det kommer att kännas bra att ha dem här hemma. Det kommer att kännas tryggt.

xo xo.

Sleepless in Sweet Valley.

Jag kan inte sova. Tänker för mycket. Blir för paranoid. För rädd. Skrämmer upp mig själv. Försöker lyssna på Coldplay istället. Just because I'm loosing, doesn't mean I'm lost. Just because I'm hurting, doesn't mean I'm hurt. Svettas. Fryser. Vänder och vrider på mig. Försöker hitta en bekväm ställning i sängen. Drar upp täcket över huvudet. Mörkt. Varmt. Tyst. Tryggt.

Godnatt.

xo xo.

I was scared to death.

Jag har officiellt varit med om den läskigaste och värsta saken i mitt liv. Någonsin.

Det var imorse, jag hade precis kommit hem från krök i Skarpnäck. Jag hade fått sällskap av en gullig kille på vägen hem och när jag väl var hemma bestämde jag mig för att gå ut på balkongen en stund. Jag satt där med Coldplay i ena hörluren på iPoden och tittar på ingenting, när jag ser något röra sig nere på altanen. Jag ser en man gå nere på vår altan. Altanen ligger på baksidan av huset. Han är inne på min tomt. Det värsta är att han märker att jag är på balkongen och börjar gå mot husets framsida.

Jag springer in och stänger balkongdörren i panik. Springer mot mitt rum. För att komma till mitt rum måste man gå förbi ytterdörren. I det suddiga glaset ser jag hur han står, uppe på min trappa. Framför min ytterdörr. Sen ser jag hur han rör sig. Jag springer till köket och ser honom gå ner för trappan. Ser inte hur han ser ut, utan mitt enda mål är att komma till min säng. Jag springer, helt panikslagen. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Jag hoppar upp i sängen och gömmer mig under täcket, börjar hyperventilera och tänker "nu dör jag, nu dör jag, nu dör jag". Jag trodde helt ärligt att jag skulle dö. Att det var slutet. Att det var en yxmördare som ville in, eller att jag skulle dö av en hjärtattack för att jag var så rädd.

Jag trodde att det var slutet på mitt liv. The End. Finito. Jag har aldrig varit så rädd. För jag var dessutom ensam hemma. Mina föräldrar och mina syskon var på landet. Jag var helt ensam. Och jag var så rädd att jag trodde att jag bokstavligt talat skulle dö av rädsla.

Jag tänkte inte ens så långt att jag skulle ringa till någon. Till polisen, eller till någon vän. Det enda jag ville var att gömma mig. Det sämsta slutet någonsin på en förövrigt bra kväll.

Chocken har inte släppt än. Jag vågar knappt gå utanför huset och om jag gör det vill jag ha sällskap. Jag sitter på helspänn och hoppar till vid minsta knyst. Jag sitter som på nålar. Paranoian är outhärdlig. Jag försöker slappna av, försöker sysselsätta mig med saker men det funkar inte. Jag är rädd hela tiden.

xo xo.