Efter många om och men somnade jag till slut i går natt. Det tog ett bra tag, men till slut så gick det. Jag slapp drömma mardrömmar i alla fall, vilket var skönt. Mardrömmar är det värsta jag vet. Jag vet aldrig om jag är vaken och det händer på riktigt, eller om jag drömmer och jag vaknar alltid helt andfådd, med bultande hjärta och av att jag gråter.
Ikväll ska jag äta middag hos Sofia, sen ska vi mysa hos henne. Hon är så himla gullig, hon erbjöd sig att gå med mig hem sen ikväll. Hur gulligt är inte det på en skala? Jag tror att mina föräldrar kommer hem ikväll, hoppas det. Jag har saknat dem. Gud vad konstigt egentligen, de har varit borta i tre dagar och vi har pratat i telefon och så, men jag saknar dem ändå. Jag är kanske inte så självständig som jag alltid har trott. Det kommer att kännas bra att ha dem här hemma. Det kommer att kännas tryggt.
xo xo.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar