fredag 1 maj 2009

I was scared to death.

Jag har officiellt varit med om den läskigaste och värsta saken i mitt liv. Någonsin.

Det var imorse, jag hade precis kommit hem från krök i Skarpnäck. Jag hade fått sällskap av en gullig kille på vägen hem och när jag väl var hemma bestämde jag mig för att gå ut på balkongen en stund. Jag satt där med Coldplay i ena hörluren på iPoden och tittar på ingenting, när jag ser något röra sig nere på altanen. Jag ser en man gå nere på vår altan. Altanen ligger på baksidan av huset. Han är inne på min tomt. Det värsta är att han märker att jag är på balkongen och börjar gå mot husets framsida.

Jag springer in och stänger balkongdörren i panik. Springer mot mitt rum. För att komma till mitt rum måste man gå förbi ytterdörren. I det suddiga glaset ser jag hur han står, uppe på min trappa. Framför min ytterdörr. Sen ser jag hur han rör sig. Jag springer till köket och ser honom gå ner för trappan. Ser inte hur han ser ut, utan mitt enda mål är att komma till min säng. Jag springer, helt panikslagen. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Jag hoppar upp i sängen och gömmer mig under täcket, börjar hyperventilera och tänker "nu dör jag, nu dör jag, nu dör jag". Jag trodde helt ärligt att jag skulle dö. Att det var slutet. Att det var en yxmördare som ville in, eller att jag skulle dö av en hjärtattack för att jag var så rädd.

Jag trodde att det var slutet på mitt liv. The End. Finito. Jag har aldrig varit så rädd. För jag var dessutom ensam hemma. Mina föräldrar och mina syskon var på landet. Jag var helt ensam. Och jag var så rädd att jag trodde att jag bokstavligt talat skulle dö av rädsla.

Jag tänkte inte ens så långt att jag skulle ringa till någon. Till polisen, eller till någon vän. Det enda jag ville var att gömma mig. Det sämsta slutet någonsin på en förövrigt bra kväll.

Chocken har inte släppt än. Jag vågar knappt gå utanför huset och om jag gör det vill jag ha sällskap. Jag sitter på helspänn och hoppar till vid minsta knyst. Jag sitter som på nålar. Paranoian är outhärdlig. Jag försöker slappna av, försöker sysselsätta mig med saker men det funkar inte. Jag är rädd hela tiden.

xo xo.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar