När jag tillåter mig själv att känna tappar jag nästan andan. Tappar andan av smärtan. Smärtan ifrån ert svek. Sveket som fick mig att tvivla på mig själv. Det är helt otroligt hur ni kan se så lätt på den här situationen. Kan ni inte se att jag lider? Kan ni inte se att jag bara blir mer och mer en blek kopia av mitt vanliga jag? Förstår ni inte vad ni gör?
Jag orkar inte mer. I'm ending this. Fyra dagar kvar - sen ska ni få stå till svars för de här frågorna. Sen får jag se hur jag tar mig vidare därifrån. Det är tur att jag har pålitliga personer som kommer kunna plocka upp bitarna. För jag är rätt säker på att jag kommer gå itu.
xo xo.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar